Ja,....ibland kan livet riktigt kännas upp och ner eller in och ut! Det är inte riktigt så där som man vill att det ska vara...så där perfekt harmoniskt och trevligt nästan jämt. Med week-ends på SPA och week-ends i Barcelona, en vecka eller två på varmare breddgrader....helgfrukostar med nästan allt på bordet och alla glada familjemnedlemmar samlade tillsammans runt det, sådär som på julaftons morgon. Med prat och skratt i luften,...som känns behagligt. Barn som är glada, snälla, trevliga och älskvärda som bara väntar på att få följa med på något roligt helgnöje  som familjen har planerat tillsammans. Kanske en resa till Örebro och Gustavsvik eller till Astrid Lindgrens värld.

Sen finns det ju den där andra varianten av livet - när det inte riktigt är sådär som jag precis beskrev. Det känns lite avigt, lite upp och ner och inte alls sådär harmoniskt som man hade tänkt sig. Pengar kanske finns men tiden finns inte till allt det där som man vill göra. Det blir liksom ingenting av nånting....eller också kanske det är så att tiden finns men det finns inga pengar till att göra allt det där som man planerar, allt det där som ska göra livet bättre, lite trevligare och roligare. Frukostarna vid köksbordet innebär att barnen sitter framför tv:n med mackor och resten av familjen ligger i sängen, eller också är halva familjen vid köksbordet och den andra halvan i sängen etc. Frukostmjölken åker ut över bordet och det blir kladdigt. Så kan det ju vara ibland. Lillen springer runt och härjar, den äldre härjar också och övriga familjen är på varsitt håll. Så kan det ju vara. Det kan vara så att man stressar för att göra sig i ordning för att hinna med någons träning, för att senare åka på den andres, och den tredjes match,....så kan det ju faktiskt också vara. Men mitt uppe i det här ska det ju också hinnas med det där trevliga så det blir en stund på Max, Mc Donalds eller Burger King.

Men i båda de här beskrivningarna är man i alla fall en familj,...och familjer kan se ut på olika vis och hur den än ser ut ska man vara riktigt rädd om den och uppskatta den. Sköt om er och ta hand om er och varandra;-)

                     Affi

Så har man gjort Göteborg det här året oxå. Förra året gick vi mer ute på stan, i år blev det femmanhuset och Liseberg. Själv åkte jag ingenting, och njöt i fulla drag av vimlet, att titta på folk och en skön bok på en bänk. Har redan varit på Liseberg en gång i år och då var amanda med så då fick jag gå runt med henne och titta när hon åkte karuseller. Igår var det utan småbarn. Faktiskt första gången jag går och strosar i godan ro inne på Liseberg.....På femmanhuset åkte jag på att köpa nya sandaler då jag fått skoskav av de högklackade skorna jag valt att sätta på mig, inte det bästa valet precis när man vet att man ska gå en hel del.

   Ganska speciella sandaler, ormskinn, men riktigt snygga oxå!!! Måste också visa min tofs jag köpte för att pryda min nya väska som jag köpte förra veckan.

     Ser inte så märkvärdigt ut men snyggt blev de´,......tänk vad lite shopping kan göra för sinnet,....varför känner man sig så upprymd och glad av att göra av med pengar? Det mesta man köper är ju trots allt onödigt,...eller? Ha en bra helg på er och shoppa lugnt;-)

                                                Affi

Jag är tacksam

..för tonåringen som gnäller för att han måste diska, för då är han hemma och inte ute på gatorna.

..för skatterna jag betalar, för det betyder att jag har ett jobb.

… för att jag måste städa efter en fest, för det betyder att jag har vänner.

…..för att kläderna är lite trånga, för det betyder att jag har mat på bordet.

…. för att gräsmattan behöver klippas, fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, För det betyder att jag har ett eget hem.

….för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

…. för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

…. för att parkeringsplatsen är längst bort, för det betyder att jag har råd att ha bil.

…. för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

…. för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt, för det betyder att jag kan höra.

…. för tvätthögen på golvet, för det betyder att jag har kläder att ta på mig.

…. för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen, för det betyder att jag har kunnat arbeta hårt.

…. för väckarklockan som ringer på morgonen, för det betyder att jag lever.

Igår satte jag mig i fotöljen precis när dragningen av lottoraden gick av stapeln,...wow tänkte jag,...nu är det nog min tur. Tidigare under dagen hade jag lämnat in två rader och en joker. Jag satte mig bekvämt till rätta. Men nej det blev minsann inget till mig. Men desto mer blev det till någon i Borås, 105 miljoner!! Tänk om det hade varit jag, när jag satt där i fotöljen och tänkte tanken att det kanske är min tur,....om det hade varit det,....om jag hade fått de där 105 miljonerna, undrar hur jag hade reagerat. Vad hade jag gjort?

Först och främst hade jag antagligen blivit helt kall och svettig på samma gång,...sen hade jag nog skrikit och sprungit runt,....sen hade jag antagligen ringt några samtal,...men inte för många. Jag hade nog varit ganska anonym. Jag hade lagt ner både facebook och bloggen....det hade jag inte haft tid med. Det första jag skulle ha gjort skulle va att träffa en bankman om hur man ska placera pengarna,....bara det måste ju va hur svårt som helst. Skulle jag lägga dem i madrassen, köpa aktier, fonder, skulle jag investera i guld, tavlor, hus etc,.... antagligen alla dessa alternativ. 105 miljoner är så ofantligt mycket pengar. Vad skulle jag jobba med? Skulle jag jobba? Antagligen med något som jag verkligen vill göra,....måla tavlor och ställa ut dem,...är det att jobba? Rita hus och bygga dem, sälja dem,....Oj vad roligt livet skulle bli,....

I direkt anslutning till vinsten skulle jag förståss åka jorden runt, vara borta i minst ett halvår. Det blir ju problem med barnens undervisning förstås, Amanda kunde ha en privat lärare i form av mig själv (som faktiskt är lärare), Jesper hade det blivit svårare för, han ska ju läsa byggprogrammet på nobelgymnasiet,...Äh, shit the same,...han kan väl börja nästa år,...om han vill följa med,...Timmie har tagit studenten så han kan ju följa med utan problem....

Men nu var det inte jag som vann de där 105 miljonerna,....men drömma får man ju,...för nåndag är det säkert min tur,....tror ni inte det?!

så var det sommar igen då,....denna underbara årstid som har så mycket att erbjuda. Sommar, sommar, sommar.....nu i början av sommaren, innan skolorna har slutat, "mellan hägg och syren" är ändå den bästa tiden. Så mycket förhoppningar, så mycket glädje, så mycket sol....man blir ju så glad av bara det. När halva sommaren sen har gått kanske man har tröttnat på solen eller också väntar man på att få återse den....allt det där man planerat kanske inte blev något. Pengarna räcker inte riktigt till allt man vill göra, åka till Stockholm, åka till Göteborg, åka hit och dit,...man vill ju inte bara sitta hemma. Barnen har ingen struktur och är uppe halva nätterna eller hela i värsta fall, man börjar längta till vardagen igen, få lite ordning, barnen som går i skolan och ska lägga sig om kvällarna, föräldrarna som ska upp till jobbet. Men än så länge är vi där i början,..."mellan hägg och syren",....så njut mina vänner, njut så länge det varar......för sommaren är kort så himla kort!!!!

har en sån j-la huvudvärk,....tänk vad livet ibland kan bli totalt upp och ner vänt...som mitt är just för tillfället. Har gått från att ha bott i ett litet fint hus på en liten lugn gata med återvändszon, fåglarna som kvittrar i träden och rådjur som studsar fram över gatan till att bli hemlös,...eller hemlös och hemlös,....har ju fått en fristad hos lilla mamma, och det  ska man ju vara tacksam för. Tänk om jag inte hade haft henne eller min pappa som också är en klippa, så egentligen är det ju inte supersynd om mig,...men jag har kastat mig ut i ingenmansland och vet inte hur det slutar. Det var evigheter sen jag bodde ensam,..har inte gjort det sen 1989 när jag som 19-åring fick min första lägenhet på tallgatan. På den tiden var ju livet en fest och det enda som betydde något var att ha så roligt som möjligt,...varför är det inte så idag?  Livet blev inte riktigt som man tänkt sig, eller var det så att jag inte tänkte över huvud taget? Man får ju också vara tacksam för sina barn och att de är friska och att det går bra för dem,.....det kunde ju ha varit värre. Jag  kommer ju inte bo ensam heller för den delen, har ju mina fina barn, i alla fall bor ju två av dem fortfarande hemma,..som tur är. Tryggheten är mina barn. Jag ska berätta för er hur jag skulle vilja ha det,...jag skulle vilja bo i ett fint hus på ett fint område med en underbar man som tog hand om mig och barnen, helst skulle det vara pappan till mina barn men det är ju en omöjlighet eftersom jag har skaffat barn med två olika och att det har gått åt helsike med båda två. Då skulle jag vilja ha en snäll man som kan tänka sig att engagera sig i mig och mina barn, följa med på resor och vara ett stöd och en trygghet. Vi ska skratta tillsammans, planera framtiden och ha det härligt. Eller hur det låter underbart,....varför ska det vara så svårt?  

En liten break på jobbet och jag hittade en dator,...vad gör man? Jo passar på att blogga lite som jag inte har gjort på evigheter...är det ok att blogga på arbetstid eller inte? Jag tycker att om det inte tar tid från annat som skall göras så tycker jag att det är ok om man får en kvart över. Det rensar tankarna från annat...förr hade man väl kaffepauser oftare och då var man social och kunde tömma sig på ett annat sätt än idag. Det kan vara bra att få ur sig och skingra tankarna så kan man vara mer effektiv sen. Rökare gör på sitt sätt, tar ett bloss och sen in igen,...snusare har väl snus inne för det mesta för att få en kick. Vi andra får hitta sina sätt. En kaffekopp kan vara modellen för vissa, en stund vid datorn kan vara en kick för andra. Har ni andra förslag på vad man kan göra om man får en kvart över på jobbet? Kram på er mina vänner,....ta hand om er,...och sköt  jobbet,...

Här kommer en skopa Affitankar;...Har drabbats av både facebook och bloggtorka! Hoppas att det går att bota eller att det går över av sig självt snart....Känner inte för att skriva längre,...eller rättare sagt,...jag har inget att skriva,...med andra ord jag har inget att säga! Det är ju egentligen fruktansvärt....jag som alltid haft så mycket att skriva /säga. Jag som alltid har haft så mycket åsikter som jag har velat ventilera,...men på nåt  vis så känner jag mig tom. Nån annan än jag som har drabbbats? Har det något med svin influensa vaccinet att göra tror ni?  Har hört talas om människor som drabbats av en oerhörd trötthet efter vaccinet...eller kan det vara början på utmattningssyndrom? Kanske det,...men jag tänker inte gå med på det så jag ska tänka mig för. Jag har faktiskt sagt nej till vissa saker,...t.ex. vara med och hjälpa till på disco som klass 9 e anordnade i fredags. Ja, jag vet...jag är hemsk,...rent ut sagt fruktansvärd.....tänk att det alltid är samma föräldrar som ställer upp,...den här gången var jag inte med på den resan. Jag sa nej! Skjut mig,...jag vet,...jag är inte värd att få andas frisk luft längre...Vilken rutten morsa! Undrar varför man fick en lapp att skriva på,...där det stod en valmöjlighet,...att säga nej. Har man en valmöjlighet? Ja, det har man....det är det man har....man har alltid en möjlighet att säga nej. Skönt! Jag bryr mig inte vad alla andra tänker eller tycker...eller gör jag det? Det är väl när man gör det som man blir utmattad? Hur gör man för att inte bry sig,....hur gör man för att sköta sig själv och skita i andra? Om alla andra skötte sig själv och sket i andra så skulle ingen bry sig om någon,....skulle det va så kul? Svar nej,...man vill bli sedd, man vill bli omtyckt, man vill va bäst.....men på vilken bekostnad och till vilket pris? Tänk att vara född med gåvan att inte bry sig,...och ändå bara vara bäst...det är väl då man blir bäst.....som t.ex Tina Thörner, hon är bara så skön och bäst! Hon verkar inte bry sig i vad andra tycker, hon är bara sig själv. Jag ska också bara vara mig själv....från och med idag ska jag bara vara mig själv.....frågan är bara om jag inte alltid har varit det? Kram på er;-)